I början av min resa tillbaka
Har hela mitt vuxna liv haft återkommande värk i knäna och rygg, för cirka ett och ett halv år sen när jag gjorde mitt examensarbete bröt ett elände ut som man inte ens vill att sin värsta fiende ska behöva gå igenom. Värken i ryggen ökade, fick en trötthet som gjorde att jag somna så fort jag kom hem, och värk i leder dock upp, något som jag aldrig hade varit med om tidigare.
Vissa dagar kunder jag inte ens hålla i en penna pga att det gjorde så ont i händerna, gick runt med ragg-sockor på sommaren för jag frös om fötterna. Där började en resa genom sjukvården som i efterhand känns som en förnedring och ett helvete. Hur skulle det kännas att ha ont och inte veta vad det beror på och läkarna verkar inte ens tro en, det är normalt med värkande leder, har du försökt gå ner i vikt osv.
Ett antal blodprover och läkemedels byten och besök hos sjukgymnasten gav jag till slut upp, det börjades tom pratas om smärt klinik när jag träffade en fjärde läkare som verkade vettig för engångsskull.
Värken försvann sakta och helt plötsligt fungerade jag nästan normalt igen, åkte ut på ett arbetsuppdrag som betydde över 60 timmars veckor med arbete och resor. Började tro att det var stress som gjorde att jag blev sämre då jag kunde ha ont i dagar efter att min projektledare ringde och ställde frågor.
Åt enligt LCHF i tre veckor och kan säga att jag aldrig hade mått bättre trodde att mitt liv började vända innan jag fick nästa kall dusch, hade ätit socker, mjöl, osv samt öl under en helg och så över en natt började smärtan och värken bli värre. Efter detta hade jag ont konstant/dagligen någonstans i kroppen, spända, ömma, värkande muskler, ryckningar osv, jag sov uselt och började gå in i en mörk period i mitt liv, orkade knappt göra mina 40 timmar i veckan, sov när jag kom hem och vaknade trött på morgonen. Då började nästan ett år av dimma.